Hjalmar Eriksson
Erik Hjalmar Eriksson, född den 25 september 1895 i Nora bergsförsamling, död den 5 maj 1973 i Nol[1], var en svensk gruvarbetare och författare.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Eriksson var gruvarbetare i Grängesberg i nära femtio år. I sitt författarskap gestaltade han underjordsarbetarnas arbetsliv, byggt på egna erfarenheter. Han kombinerade i sina realistiska romaner kärvt manliga porträtt med kulturhistoriskt intressanta skildringar av kvinnornas och familjelivets tillvaro.
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]- Järn och bröd : en bergslagshistoria. Stockholm: Koop. förb. 1946. Libris 1396466
- Arbetets melodi : en gruvarbetarroman. Stockholm: Federativ. 1948. Libris 1396465
- Från intet allt vi vilja bli ... : [biografi över Gustaf Adolf Hedlund]. Stockholm: Arbetarkultur. 1955. Libris 1494123 - Behandlar Svenska Gruvindustriarbetareförbundets grundare.
- Folket i Loälvsdalen : historisk roman från Värmlands finnskogar. Tidens bokklubb. Stockholm: Tiden. 1960. Libris 1903353
- Du trygga folk. Stockholm: Federativ. 1968. Libris 1392548
- Gruvans sång : roman. Stockholm: LT. 1969. Libris 1805022
- Lille Hugo : berättelser från gruvorna och skogarna. Stockholm: Federativ. 1972. Libris 7744656. ISBN 91-85016-01-2
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ Sveriges dödbok 7: 1860–2017. Sveriges Släktforskarförbund. 2018. Libris 5fmmd34c39cvtmg1. ISBN 9789188341280
- ”Hjalmar Eriksson, SAC”. www.sac.se. https://www.sac.se/Om-SAC/Historik/Biografier/Eriksson,-Hjalmar-1895-1973. Läst 29 juli 2019.
- Röster i Dalarna : en antologi. Stockholm: En bok för alla. 2000. sid. 249. Libris 7625251. ISBN 9172211199